Tirén, Johan

Johan Tirén (1853-1911) gjorde under 1880-talets början sig känd som ett gott ämne till konstnär med penseln riktad mot den norra delen av vårt land. Han hade varit i Stockholm och tillhörde där Edvard Perséus krets av elever. Han målade landskap, norrlandsmotiv med fjäll och furuskog och dessemellan romantiska stämningar vid Mälaren. 1880 vann Tirén den kungliga medaljen vid Konstakademin för prisämnet ”Loke fängslas av asarne”. Året efter sände konstnären en stor duk till elevutställningen, Jämtlandssägen, en variant av motivet med Näcken och spelmannen. I Johan Tiréns framställning är spelmannen en yngling i jämtlandsdräkt som med fiol och stråke i sin hand lyssnar till Näckens spel djupt nere i den skummande forsen. Den som satt modell för ynglingen var Tiréns akademikamrat Anders Zorn.Hösten 1882 erhöll Johan Tirén ett stipendium som han använde till resor, bland annat med gode vännen Bruno Liljefors, runt om i Europa, men också till studier i Jämtland. Trots de långa resorna till Tyskland, Frankrike och Italien återvände Tirén alltid till de norrländska landskapen i sina dukar. Även utrikes målade han fjällandskap, Liljefors målade djur. 1884 anhöll Tirén att stipendiet också skulle gälla resor inom landet. Dock blev denna ansökan avslagen och med detta besked i bagaget vände han hem och bosatte sig med sin nyblivna hustru, konstnären Gerda Tirén, i Oviken i Jämtland, mitt bland skog, sjöar och fjäll. Här kom konstnären att mer och mer leva sig in i samernas villkor och han tog i sin konst en klar ställning för deras sak. Man kan säga att Johan Tirén var en målande etnolog, en berättare och bildligt talat, nedtecknare av samernas dagliga liv med allt vad det innebar av kamp och nöd.