Många av Nadines målningar är så pass fria att vi både kan betrakta och hänga dem åt olika håll. Hon vill att det ska finnas utrymme för betraktaren att för sig själv få känna in och drömma sig bort.

Tavlorna är som speglar och ger unika svar för var och en som tittar på dem. Det finns inget rätt eller fel, inga krav på vad man ska känna eller uppleva, det bara är och det är vackert. Nadines sätt att skapa har vuxit sig fram ur en protest mot den inre perfektionismen

"Mitt sätt att skapa och vara har vuxit sig fram ur en protest mot min inre perfektionist, när jag var barn älskade jag att rita realistiskt, en direkt återspegling av det jag såg i minsta detalj. Blev det inte så som jag hade tänkt kastade jag verket. Väldigt dramatiskt, jag kunde inte uppskatta det som var och jag såg bara felen. När jag tänker tillbaka så skrattar jag åt det lilla jag och än finns hon kvar. jag har lärt mig att se det hela, uppskatta allt som blir. Jag dras till konstraster, ljus och mörker, när färger lyfter varandra och samspelar till en vacker dynamik, det är lite så jag lever, jag älskar förändring, rörelse är det får mig att växa och expandera, finna en balans i det."