Blommande fruktträd, Frankrike

Sigrid Hjertén var orädd och hon experimenterade med färg och tecknade ofta direkt med penseln. Sigrid följde sin känsla - hon ville bort från avbildandet och imitationen av ljuset. Det skulle inte finnas några skuggor, bara plana ytor. Sigrid fick fram djupet i bilderna med hjälp av koloriten, helt i Matisses anda. Det viktiga var att på ett dekorativt sätt ordna de olika elementen i målningen. Sigrid formade ett eget, modernt synsätt och lade ofta föremålen i medveten obalans i sina kompositioner. Hon arbetade mycket med diagonalen i målningarna, något som accentueras i själva penselföringen med tiden. På så sätt fick hon fram en dynamisk verkan, som höjer spänningen i bilden, hon kallade det "konstverkets melodi". Det franska landskapet blev som balsam för hennes emellanåt oroliga själ. Hon sökte dess egenart, framför allt kring Le Puy, dit hon återvände som till en kär gammal vän.