Inge Schiöler (1908–71) föddes i Strömstad, han gjorde något av en kometkarriär. Vid artonårsålder antogs han som elev hos Valands Konstskola, gjorde under och efter utbildningstiden flera utlandsresor, bland annat till Paris och olika delar av Spanien. Schiöler drabbades av sinnessjukdom 1933 vid tjugofem års ålder. Efter nio år på sjukhus började han åter teckna och måla, men först 1960 blev han utskriven. Han bosatte sig då på Sydkoster i Bohuslän, där han skildrade klipporna och havet med energisk penselföring och lysande kraftfulla färger. Schiöler kan även betraktas som en länk mellan färgkonsten i Göteborg och dess motsvarighet i Stockholm, redan innan hans sjukdom, for han dit titt som tätt, men även i slutet av sin levnad. Kontakten mellan båda dessa färgstarka sidor av Sverige var berikande för Schiöler, färgerna från Göteborg och de socialt engagerade från Stockholm, så som Albin Amelin & Sven X:et Erixson. Han målade med en frejdig nerv och en sinnlig färgkänsla, där kontrastverkan mellan varma och kalla färger gav enastående effekt.
