Inge Schiöler (1908–1971) föddes i Strömstad 1908 och gjorde något av en kometkarriär. Vid arton års ålder antogs han som elev vid Valands Konstskola och genomförde under och efter studietiden flera utlandsresor, bland annat till Paris och olika delar av Spanien.

År 1933, vid 25 års ålder, drabbades Schiöler av en allvarlig psykisk sjukdom. Efter nio år på sjukhus började han åter teckna och måla, men först 1960 blev han utskriven. Då bosatte han sig på Sydkoster i Bohuslän, där han skildrade klipporna och havet med energisk penselföring och lysande, kraftfulla färger.

Schiöler kan också ses som en länk mellan färgkonsten i Göteborg och dess motsvarighet i Stockholm. Redan före sin sjukdom reste han ofta till Stockholm, och han återvände även dit under sina sista år. Mötet mellan dessa två konstmiljöer blev berikande för honom – Göteborgs färgintensitet och Stockholms mer socialt engagerade uttryck, representerat av konstnärer som Albin Amelin och Sven X:et Erixson. Schiöler målade med en frejdig nerv och en sinnlig färgkänsla, där kontrasten mellan varma och kalla toner gav en enastående effekt.

Teknik: Olja
Material: Duk
Storlek: 58 × 63 cm inkl. ram (50 × 55 cm exkl. ram)
Inramning: Handgjord bladguldsförgylld ram