Per Ekström (1844–1935) var en av första svenska friluftsmålarna, och liksom de impressionistiska målarna slutförde han sina målningar direkt inför motivet. Han målade utomhus i ur och skur. Ekström hade ett passionerat intresse för ljus, luft och atmosfäriska effekter. ”Han vurmar för soluppgångar, avgudar solnedgångar och kommer därför alltid, om sommaren åtminstone, för sent till middagsbordet.” 1876 anlände han till Paris, och han imponerades av Barbizonskolans måleri, i synnerhet av Camille Corots poetiska landskap. Ekström målade på den franska landsbygden, besökte givetvis Barbizon, varefter han befann sig under en längre period vid den klippiga kusten i Normandie. För att sedermera vistas mer frekvent i Paris närområde. Under den perioden tillkom en svit impressionistiska målningar med träskmarker och översvämningar draperade i ett silverskimrande soldis. På världsutställningen 1899 väckte hans landskap uppmärksamhet, och han belönades med guldmedalj. När han i slutet av 1880-talet kom åter till Öland efter sin långa emigration, såg han, med friska ögon på sin hembygds karga slätt och mera mustiga lufttoner. Ekström sågs som ”en penselns lyriker”.
Teknik: Olja på duk
Storlek: 117 x 94 cm inkl. ram (91 x 69 cm exkl. ram)